Simply Josefina

De e tur att ja har dej Fredrik. För utan dej hade de varit otroligt svårt att alls ta sej upp från sängen på morgonen... Du är den enda som hör när ja skriker inombords. Den enda som förstår. Tack för att ja får vakna bredvid dej. Jag älskar dej.

Hur kan man fortsätta andas när de känns så här? Hur kan man fortsätta leva som vanligt när de känns som om man går sönder inuti mer å mer för varje dag som går? Hur kan de göra så ont? Man försöker hålla sej sysselsatt försöker tänka på annat men när man minst anar de kommer tankarna krypande. Man är lika oförberedd varje gång. Som att helt plötsligt få ett hårt slag i magen. Slår luften ur en å man blir liggande på marken. Varje gång man plockar ihop sej själv å ställer sej upp känns de som om man lämnar kvar en liten del av sej själv... Frågan är ju hur länge man orkar...

Sitter på jobbet nu... Hade egentligen massor ja hade tänkt skriva... Men de blev som tomt i huvudet när de väl var dags... Nåja kommer väl på de sen...

Ja ja ska bättra mej... Men de e svårt att få tiden att räcka till... Sen har ja faktiskt varit sjuk... Är friskare nu dock... Va har ja då sysslat me sista tiden kan man ju undra... I ärlighetens namn inte så jätte jätte mycket... Jobbat, å sen när ja väl har varit ledig så försöker man ju göra allt man inte har hunnit me under veckan... Mest har vi varit ute uppe i lassbyn å njutit av de fina vädret... Fredrik har varit å jagat å faktiskt skjutit sin första älg... :) Grattis älskling! Va mer har hänt... Jo johan har fyllt 25 så vi har varit på fest där... De var riktigt kul... Sen ska ja börja jobba 4-skift igen från å me nästa vecka å i alla fall 2 månader framåt... Ser verkligen fram emot de... :) ska lägga upp lite bilder sen när ja sitter vid datorn om ja kommer ihåg vill säga...

Sitter på jobbet nu å väntar på att få åka hem... Saknar min älskling nå oerhört mycke... Går inte att beskriva me ord... Fredrik du är de bästa som nånsin har hänt mej... Kan inte förstå hur ja har klarat mej utan dej tidigare... Du är för bra för att vara sann... Tack för att du förgyller mina dagar... Älskar dej precis som du är...

De va ett tag sen, närmare bestämt en månad sen sist... Men till mitt försvar så har de faktiskt varit sommar å ja har varit ute en hel del... Sen har ja ju jobbat en hel del också... Är kvar på hardtech fortfarande å som de verkar i alla fall till sista oktober... Vet inte om ja är glad över att vara tillbaka egentligen... Nog e de ju skönt att ha ett jobb å lönen e de ju inge fel på eller dom ja jobbar me... Men de känns ändå som om ja skulle vilja göra nå annat... Frågan e väl bara vad... Man vill ju inte va arbetslös tills man kommer på vad man vill göra heller... Min dröm just nu e å bli trädgårdsmästare... Förstå så underbart... Att kunna verkligen se resultat av de man gör... De e ju bara synd att man bor så förbannat nära nordpolen att de e snö majoriteten av året... Men vill man så går de mesta... Har en sån otrolig längtan efter att skaffa hus just nu å de verkar inte gå över heller... Så får man fortsätta å jobba kanske de inte är alltför långt bort... Bara man hittar en lämpligt ett, vilket verkar vara lättare sagt än gjort... Men förhoppningsvis dyker de väl upp lagomt te våren så ja får börja plantera...